Domarkonferensen i korta drag

Nyss hemkommen från domarkonferensen. En hel del har diskuterats och det har varit både kul och jobbiga diskussioner. Jag tänkte att jag skulle skriva ned några stolpar med närmare förklaring till hur vi resonerat. 

Följande gäller från 1/1 2012

• Uppflyttning mellan klasserna är frivillig. Man kan ligga kvar hur länge som helst i den aktuella klassen och plocka ett obegränsat antal pinnar. Om du startar en högre klass kan man ej gå tillbaka till lägre.
• Från klass 2-3 måste man nu vara bland de 10% som placerar sig främst (med nolla) för att få pinne.
• Hundar mellan 43-44.99 cm kan starta i antingen medium eller large, vid internationell tävling gäller FCI-regler.
• Löptikar tillåts i alla klasser och får starta på lottad plats. Arrangören avgör vidare huruvida matta skall användas och annat handhavande av löptiken skall ske.
• Elektroniska kontaktfält är tillåtet
• Delbara däck står med som hinder i regelhäftet . Detta kommer att dömas som ett vanligt däck då domarkåren vill likaställa det med ett sådant för att undvika problem. Tex: om hunden hoppar genom däcket som rivs: inga fel. Om hunden hoppar in i däcket som delar sig får den vägran och måste hoppa genom delarna för att fortsätta utan disk. Alltså INTE disk som ex Danmark har för att man där anser att hunden "förstört" banan.
• Man kan få ett obegränsat antal 5 fel i slalom. Om hunden hoppar ur en port måste man ta om slalom från början och får ej peta in den i hindret för att fortsätta.
• Domare får nu tävla och döma samma dag. Om det finns risk för jäv ska domaren ej tävla/ döma.
• Tävlingsledare får ej tävla samma dag som sitt uppdrag.
• Det ska finnas en passage om minst 60 cm på var sida om hindren som gör att föraren kan passera utan att bli blockerad. Ett undantag är A-hinder och balansbom då det ligger en tunnel under.
• Man får inte starta utanför banområdet även om domaren blåst för start när ekipaget varit på banan. Detta kommer dock ej behövas då det är beslutat att 6 m skall finnas fri i start och mål i hundens naturliga linje.
• Hjälp utifrån stryks som diskvalificerande grund. Man kan alltså ropa "hunden startar" vid tjuvster utan att det påverkar domslut. Däremot kan "osportsligt uppträdande" yrkas om föraren aktivt tar hjälp utifrån i form av att någon lockar på hunden etc.
• Domarkåren är rörande överrens om att olämpligt uppförande mot hunden och aga av hund av alla former ej skall tolereras. Vi kan ta avgörande efter fallets gravhet om ekipaget diskas resten av dagen eller tillåts starta nästa lopp. Vi kommer ej tolerera att hundar "luggas" eller andra otyg som vissa förare tar till och kommer diska ekipaget direkt som ej får köra loppet/ köra klart.
• Ett koppel kan se ut hur som helst. Det vi agerar efter är om föraren aktivt använder koppel etc som leksak. Dvs att om din hund leker med kopplet och du drar emot el likn blir du diskad på banområdet.

Vidare så ägnade vi en del tid åt att diskutera klass 1 och referenstider. Kåren är (åter igen) överrens om att fällor ej ska förekomma i klass 1, men det är liksom tidigare en tolkningsfråga vad som är en fälla och olika saker är olika svåra för olika ekipage. När vi pratade om detta kan man säga att "uppenbara diskningsfällor" ej ska förekomma i hundens naturliga linje och inte närmare än 7 meter i klass 1.

I många fall när det gäller banläggning och tolkning av regler gäller "sunt förnuft". Lite av tjusningen med en bred kår är ju att alla har så olika uppfattningar och att man som förare ställs inför olika typer av utmaningar.

Nu är det dags att sova och smälta intrycken från helgen!

Hört på konferensen:

"Jag ville bara visa att agility och sex inte hör ihop"- förra årets VM-domare under "övriga frågor"

"Jag har alltid drömt om att komma till klass 3" - Kommentar från skåning som skulle hem under stormen

"Nu tar vi den, nu tar vi den"- hört alldeles för många gången under lördag kväll

Finland-Here we come

Imorgon bitti går färjan till Åbo där jag ska stanna tillsammans med min vän Jenni i 10 dagar. Det blir tävling, träning och andra roligheter för hela slanten. Femme kommer tävla en dag och så får Kit Kat tävla tre dagar.
Blir bra att låta henne få lite erfarenhet av resa, boende borta, träning och tävling. I Åbo finns det flera agilityhallar och Jenni har bekanta i trakterna så det blir troligtvis träning på olika ställen och med olika hinder. Kanon för lilla kisse-katten! Vi kommer att koncentrera oss på unghundarna då båda har hundar i klass 1 och 2 som behöver erfarenheter.

Ser fram emot att träna tillsammans med Jenni. Jag tränar ensam 95% av all tid jag tränar och därför behöver jag någon som kan komma med bra feedback och där jag också kan ge feedback tillbaka. Vi har tränat vid ett par tillfällen tillsammans och har samma tänk, så det blir kalasbra!

Vi kommer också att ha möjlighet att träna för Silas Boogk 90 minuter med Jenni vilket troligtvis kommer att räcka ypperligt. För om jag har fattat folk rätt så är det "kuta" som gäller på Silas träningar.Och jag orkar inte springa 45 minuter i högsta tempo. Det vet jag! ;)

Kommer också att hämta hem fler filmer från Janita & Jaakko så alla ni som beställt men inte fått dessa kommer få dem skickade till er inom 14 dagar!


Troligtvis kommer en uppdatering om Finland när jag kommer hem, vet inte om jag har tillgång till internet under resan eller om jag har tid att skriva något :o).

Vill du mig något är det säkrast att skicka ett mejl!

Vi hörs!

//Veronica

Rättvik- hatten av

Jag trodde att Rättviksarrangörerna tagit sig vatten över huvudet när jag fick veta att tävlingen hade 1300 starter per dag. Men jag tog fel. Visserligen startade tävlingarna klockan 06:10 båda dagarna, fast igår var vi färdiga innan klockan 18:00 och idag kunde jag åka hem efter fyra klasser redan klockan 15:45. Det tycker jag är helt otroligt bra med tanke på att det var 38 largelag och ca 150 startande i largeklass 3. Mastodont-fält alltså.

Alla hade tänkt för att få det att flyta. Domarna hade snabba, korta banor utan platt tunnel och annat som behövde fixas till. Gungan var inte med en enda gång. Och det visade sig ge resultat. För ingen trodde väl att man skulle kunna äta middag med sina stugkamrater i godan ro klockan 19:30, äta vindruvor klockan 21:00 och sedan sova i lugn och ro?

Mitt mål med denna tävling var att strunta i resultat och bara fokusera på känslan. 
Det lyckades jag inte helt med.

Första loppet kom jag delad 5.a med Excel vilket jag tyckte var helt okej med tanke det enorma startfältet och på hennes vila. Femme hade bättre tid, men ett riv. Det var en lätt agilityklass och jag var supertaggad till hoppklassen. Denna var mer tekniskt krävande och passade mig bra. Men här blir jag istället övertaggad, felplacerar mig och drar på mig en riktigt ful sväng mot slalom med båda hundarna på samma ställe. Femme får senare en rivning (bra lopp och tid) och Excel tar sig i mål nolla fast med ett mycket knaggligt lopp. Jag känner att hon inte är hundra i svängarna och att hon tappar trycket helt och det blev hennes sista lopp för helgen. Mycket frustrerande att hon inte känns hundra i två lopp efter så lång vila. Jag beslutade mig för att inte starta henne mer utan spara henne och försöka bygga upp henne till våren och inte äventyra något nu. Hon är inte halt och det syns inte när hon går, men jag känner min Excel vid detta laget och ser när hon är besvärad. Om hon inte håller under vårens starter efter en vinters fysiska aktivitet med manchetter, klövjeväska, drag och löparband i backe så måste jag pensionera henne. Det känns inte bra att tänka på det. Hoppas att hon kan vara med en säsong till. <3

Åter till Rättvik.

Idag, söndag var det alltså Femme som skulle stå för teamets individuella prestationer. Hoppklassen var rolig och passade oss bra tyckte jag. Tyvärr gör jag missen att trycka på för mycket i en kort tunnel och hon kommer ut flera meter fram istället för att svänga tight som annars är hennes paradnummer ur tunnlar. Attans. Loppet i övrigt var fint och pryligt men den svängen tog tid och med Femmes korta ben har vi inte en chans mot hundar som "springer av naturen"! Vi slutade på 11 plats.

Nu j-lar tänkte jag satsa i agilityklassen. Jag vet ju att Femme och jag kan prestera bra tider, om än mer sällan än man kan önska. Taggad till tänderna startar jag och är något fel ute i starten, lyckas få till en bra sväng till slalom och kutar som en idiot för att plocka henne längre fram. Där trillar jag. Klockorna stannar. Jag sitter kvar. Kommer inte upp. Det var som att trilla ur en rullstol. Tung i rumpan är bara förnamnet. Hade jag haft med termos hade jag kunnat ta en fika med domaren (så kändes det). I bakhuvudet har jag nollan jag behöver för SM och lyckas på något sätt trixa till så att vi faktiskt tar oss runt banan med lite panikhandling på ett par ställen. Duktig hund.

Insatsen räcker till en 8:e plats vilket verkar irriterande för mig fast det ju inte skulle göra det. Det är ju kalas att komma 8:a av 150 starter! Men tankarna snurrar "Varför kan inte jag bara hålla ihop ett helt j-la lopp utan att hålla på och strula?" Idiotiska tankar som bara gör saken värre. Gah! Femme dubbelnollar, Excel dubbelnollade igår och femme tar sin sista SM-pinne. Jag är såklart nöjd med det!

Nu var det lag. Kit och jag kör skojlag med några andra gamla rävar som också har nya hundar. KUL!

Utan att gå in på detaljer så känns det som om Kit var superladdad och sprang på bättre än hon brukar (?) Mjuk och följsam och kvick i benen. Jag kände mig tyvärr inte helt matchklar till detta och tyvärr var jag på fel ställe mer än en gång i båda loppen, min insats var under all kritik. Vi diskade oss i båda loppen av olika anledningar, men generellt så var det nog ganska bra när jag blickar tillbaka. Jag har bara lite svårt att inse det på plats när jag är ute och flaxar på fel ställe!

Kit körde A-hindret idag. En riktigt dum uppfart var det och jag är säker på att A-et var högre än det ska vara vilket medför en väldigt brant vinkel som hon inte är van vid. Kit tog det i alla fall, men kontaktfältet på nedfarten var svagt och inte alls som jag vill ha det. Hon var max 10 cm nedanför fältet vilket är på håret. Om hon skulle få in en teknik som gör att hon alltid tar A-et som idag så fungerar det, men frågan är om hon inte kommer att ta av ännu tidigare med mer rutin. Jag tänker inte döma ut metoden med ramen ännu, jag ska jobba under vintern och ta med ramen till andra ställen än hemma. Vi får se. Om jag får det att funka kommer hon rocka fett i agilityklassen, annars blir det magplask och omträning med 2på2 av!

Jag måste bli bättre på att träna långbanor och hålla ihop. Det får bli ett vinterprojekt med Kit och Femme.

Revanch 2012.

Klass 1- svåraste klassen ur domarsynpunkt?

Snart nalkas det domarkonferens för oss agilitydomare. Konferensen hålls med 3 års mellanrum och i år kommer en del fokus att läggas på bland annat bedömning och konstruktion av klass 1-banor. Som förberedelse inför detta har vi anonymt kunnat bedöma 5 stycken olika agilityklass 1-banor där vi inte vet vem som konstruerat banan.

Jag upplevde svårigheter att bedöma andras banor och vi skall inte bara bedöma linje, svårighet och rolighet utan även om man tycker att banan motsvarar en klass 1 eller annan klass, samt om det är något speciellt man ogillar eller gillar med banan.

Onekligen går tankarna mot: vad ska en hund i klass 1 kunna? Vad kräver vi att de ska kunna med våra banor? Ska hunden kunna lämnas för inkallning? Ska den kunna slalomingångar ur hyfsat svåra vinklar? Ska hunden kunna bakombyten, framförbyten, blindbyten och andra typer av mer avancerade handlingskunskaper? Var går gränsen mot klass 2?

Jag har alltid tyckt att det är svårt att konstruera banor för klass 1. Jag vill att det ska finnas en trevlig linje, inga skaderisker i form av sneda ingångar i säcken/däcket och helst inte uppenbara fällor. Dessutom ska man kunna döma detta OCH det ska vara roligt för de som tävlar. Inte enkelt att uppnå alla dessa kriterier utan att det blir en M-bana.

Jag vill att klass 1 ska vara lätt för hunden att hitta. Jag vet att många nybörjare virrar bort sig när det blir många sidbyten och det är då inte synd om föraren- utan hunden som trots allt gör sitt bästa. Jag vill spara svårigheter till klass 2 och 3.

Men vad är svårt?

Ja, det kan ju diskuteras i det oändliga. Jag tycker det är svår när man "låser" föraren på en punkt i banan och sedan har en krävande utmaning längre fram med hög fart. Det är min personliga åsikt av vad som är svårt, men för ett klass 1-hund kan allt vara svårt, från högerslalom till bakombyte på A-et.

Har tittat tillbaka på några banor jag konstruerat tidigare. Denna är från 2008.

Vad tycker du? Är det en klass 1?

En annan svårighet är att uppfylla kraven när man ska rita flera banor samma dag och helst inte ska ändra så många hinder. Här är en agilityklass 1 från Rättvik för några år sedan där det var fyra klasser.

Denna bana kördes endast för small och medium, men det märks kanske att jag springer med largehundar?

Nedanstående bana höll jag på att bli lynchad för när jag byggde upp under vår oktobertävling 2008. Jag fick höra att jag förstörde för agilitysporten och att jag borde skämmas. Att lägga tunneln under A-et var rent jävligt gjort och hörde inte hemma i klass 1. Och en oxer i klass 1? Usch.

Som upplysning kan sägas att de flesta fel fick hundarna i slalom. Både fel ingång och i hindret. Enstaka hundar tog långhoppet när de skulle till balansen då föraren inte tittade på hunden och INGEN hade problem med att få sin hund till A-et eller få in den i tunnel 17.

En lite mer krävande klass 1. Eller en klass 2? Vad tycker du?

Slutsatsen är att det är fruktansvärt svårt att säga vad som är svårt och lika svårt att säga vad som är lätt! En rak ingång i slalom i starten är nog så krävande för en otålig klass 1-hund, medan en kort tunnel under ett A-hinder är peace of cake om hundens linje bjuder in den till rätt hinder.

Mitt önskescenario är att klass 1 är lätt att ta sig ur för de som tävlat tidigare och kommer med nya hundar och lika "lätt" för en nybörjarhund som kommer och tävlar för första gången. För hundens skull tycker jag det ska vara lätt, klass 1 ska bjuda till fart och fläkt och självförtroende. Att föraren inte hinner med eller har tränat hunden dåligt på hinder kan man inte ta hänsyn till, bara det inte blir "nej" och skrik för att banan är helt "ologisk".

Däremot tycker jag att det ska vara svårare att ta sig från klass 2 till elitklassen 3.

Det tycker jag nu är för "lätt" för den stora skaran. Klass 3 har blivit en "slasktratt" vilket jag skulle önska att klass 2 var. Jag tycker inte att det ska vara svårare banor eller färre som får pinnar utan snarare att man kanske måste ha 5 pinnar för att ta sig till trean. Tvåan ska vara en förberedelse för trean där man ska visa att man har i trean att göra. I tvåan ska fart och teknik blandas så att hunden som kommer till trean inte "självdör" för att den måste brytas pga svåra linjer. Här är alltså ett önskescenario. För hundens skull. Som det ser ut nu är de flesta hundarna i klass 1 och 2 någon säsong tillsammans och resten av sin karriär i klass 3. Det är inte ont om tid. Många säger också "min hund kom för snabbt till trean" och ursäktar sig när hunden självdör eller inte går att styra. Kanske frivillig uppflyttning vore något att satsa på?

Jag tycker inte att det ska vara en rättighet att alla ska ta sig till trean. Nej. Trean är vår elitklass och bör så förbli. Tycker jag. Likväl som att alla inte tar sig till högsta lydnadsklassen och blir champion.

Tankarna är många och det är inte enkelt. Men vem har sagt att agility är lätt?

Veronica