Hundträning- min favoritträning

För mig är det roligaste med att ha hund den möjlighet man har att träna med sin vän. Jag tycker helt enkelt att det är roligast i hela världen att träna hundar. Roligast tycker jag det är att ta en ung/ otränad individ och vägleda den genom olika beteenden och forma fram en agilityhund. Att tävla är bara "grädde på moset" och personligen försöker jag se tävlingen som ett kvitto på träningen och inte som ett jagande av resultat.

Att träna hundar bjuder på motgångar lika mycket som succé. En av skillnaderna mellan olika hundtränare är förmodligen förmågan att kunna se när det är på väg att "gå åt skogen" och därefter kunna ändra det till det bättre, ju tidigare ju bättre. Hunden gör ju bara det den blir tränad att göra och tränaren får ta på sig resultatet.

Kits A-hinder

Efter en träning i julen med tävlingsinspirerad anda fick jag lite halvt panik. Kit hoppade av A-hindret för tidigt i båda "klasserna" och gjorde helt enkelt ett uselt resultat med tanke på den träning som ligger bakom och den  lyckandefrekvens vi haft genom hela träningen. Totalt tror jag Kit misslyckats 5 ggr under all träning hittils och nu misslyckades hon i 75% av försöken under samma träning. En förödande siffra för en hundtränare.

När jag analyserade detta kom jag fram till:

• Det svängde kraftigt efter A-et i båda klasserna
• Kit var uppe i stress
• Kit bytte fokus från A-hinder till mig (vilket kan vara en bra sak istället för att bli helgalen)
• Träningen på denna typ av störning har varit för dålig

Jag var rejält nedstämd efter detta och funderade fram och tillbaka. För mig är det hemskt att inte kunna korrigera en hund på plats så att den ges ett tillfälle att klara det. Detta är ju stört omöjligt eftersom man inte går runt med en "ihopfällbar" ram i bakfickan. Visst- mer träning kan göra att hon begriper detta, men för mig var det nedslående att se att hon inte hade mer hum om detta än vad hon hade på tävlingen efter den träning vi  gjort. Tävling sätter prov på hundens kunskap och med de höga mål jag har för oss så är det inte ett alternativ att hunden inte riktigt begriper vad det handlar om. Kit blir 3 år snart och jag vill inte lägga ett hav av tid på enbart A-hinder när hon är så grymt bra på annat som vi också kan förfina. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till "2på2av" som jag haft på mina andra hundar. 

Men hur ska det gå?

På träningen igår beslöt jag mig för att testa detta och se om hon skulle förstå. Jag vinklade A-et snällt och lade dit targeten. Till min stora glädje gjorde Kit detta galant och hon var överraskande duktig även när jag höjde A-et. Det svåra är nu att få henne att tänka om och göra sitt beteende när det går fortare och under stress. Jag har ställt in mig på att diska mig under en längre tid på tävling tills hon förstår. Jag tackar dock den KF-träning jag lagft på balansbommen, för det är ju den jag lutar mig åt nu när jag inför ett "nytt beteende".

Om man ska hitta något positivt av detta så kan det vara

• Kit har hög fart över nockeln på A-et, även igår på träning med target. Hon har fått inbyggd fart av träningen med ramen.
• Pga ramen har jag ökat avståndet lateralt till både balans och A lite undermedvetet. Jag är inte lika medverkande i utförandet som med mina tidigare hundar. Det är kanon.

Eye- långbent kanonkula

Eftersom jag älskar att träna hundar och Maria Olsson Knutas är en superduktig fysioterapeut, duktig vallhundsförare och en rutinerad agilityförare samt en god vän som inte helt har tid att träna sin unghund Eye i agility så beslöt vi oss för att testa ett litet byte under julen. 

Maria behandlar och tränar Excel som sliter med ett bäcken som inte vill bli helt bra och jag tog hand om Eye för att påbörja agilityträningen med henne.

Eye hade innan julen inte tränats alls i agility, förutom gått igenom någon tunnel och gått mellan några hinderstöd under sommaren. Däremot är hon 18 månader och kan kampa, älskar att få godis, kan stitta, ligga och stanna och allt annat man vill ha under kontroll när man börjar. Kan det bli mer perfekt?

Jag har tränat några korta pass med henne och nu har hon ökad förståelse för hopphinder och tunnlar samt påbörjat träning med däcket. Jag måste säga att det är kul att träna med en hund som har åldern inne för att kunnna "avancera" utan att tänka på att den växer eller är en valp. Från att gå mellan hinderstöd har hon nu på ca 5 träningar kunskap att hoppa 60 cm från olika vinklar och skick från fem meter och gjorde igår bakombyte, framförbyte och tighta passager på ett hinder. Visst gör hon fel ibland, men det är ju ett sätt att visa henne det rätta. 

Eye är en korthårig, långent sköning som har en acceleration som gör att man förmodligen måste kunna skicka henne och dra tidigt. Därefter sker alltså träningen. Hur framtiden blir får vi se, men förhoppningsvis får jag låna Eye även i framtiden för träning. Eye är en kul hund med huvudet på skaft, och dessutom korthårig. <3

Fasiken vad kul det är att träna hund!

Gott nytt träningsår allihopa!