Det pågår diskussioner på Internet om huruvida det är rätt
eller fel att träna agility med sina unga hundar/valpar. Denna diskussion har
förekommit under många år och tycks blossa upp ibland och får hundägare att se
rött.
På den ena sidan finns de som tycker man kan träna agility
med sina valpar och på andra sidan den grupp som tycker man ska vänta tills
hunden är närmare 18 månader.
Och så finns det de som står mitt emellan. Som jag.
Svårigheten med detta är såklart att alla är individer med
olika erfarenheter, personligheter, kunskaper och förutsättningar och det
gäller såklart både hund och förare.
Att säga att en väg är den enda rätta är
som att förbjuda knattehockey eller att sätta på en 18-åring hockeyutrustning
och skicka ut personen oförberedd ut på isen rakt in i en NHL-match.
Själv blir jag ledsen och berörd när jag ser folk träna för
länge med sina hundar, oavsett ålder-
något jag ser ibland när jag håller kurser. Kommentarer som ”Nej, han är
inte trött- han orkar” gör att jag blir ledsen å hundens vägnar och här tycker
jag det finns ett större problem än när man startar träningen med sin unga
hund. Agilityträning är tuff för hundar i alla åldrar och min erfarenhet är att
hunden orkar max 5 minuter på hög intensitet och sedan behöver den återhämtning
för kropp och inte minst hjärna innan man kan träna vidare. (Gäller vuxna hundar) Timtals träning har jag alltid funderat kring. Vilken hund orkar det i längden? HÄR har vi en
större bov i dramat när det gäller skador och förslitningar enligt mig. Ett större problem än boven som startar valpträning. Överträning.
Gränsen mellan lek och allvar är hårfin. Gränsen mellan
träning och överträning likaså. När blir träningen ett slitage?
En klok och söt agilityprofil sade en gång till mig;
”Hur
många mammor och pappor förbjuder sina barn att springa för att de riskerar att
skada sig när de blir äldre?”
Tänkvärt.
Valpar och unga hundar ska ha ett aktivt och rörligt liv,
det är det de är byggda för och en lagom mängd fysisk aktivitet verkar snarare
stärkande istället för nedbrytande.
Svårigheten att dosera ”lagom” är när människans okunskap
kommer in i bilden. Valpar som kör tolv pinnars slalom vid 16 veckors ålder i full fart och
tränar A-hinder och gungbräda är exempel på förkastlig hundträning
enligt min syn att se det. Här tar man
inte alls hänsyn till hundens outvecklade balanssinne eller den onaturliga
belastning det medför på leder, ligament och andra strukturer. Det är sorgligt,
tycker jag. Gör människan detta för att den inte tycker om sin hund? Nej, det
kan vi nog stryka direkt. Personen gör väl det den tror är rätt, men utan att
reflektera över riskerna med att slita ut valpen. Det samma gäller de som
tränar agility och andra fysiskt och mentalt påfrestande grenar i timmar och
inte lägger i närheten så mycket tid på fysträning, muskelbyggnad, balansträning,
konditionsträning, massage och bara vanliga promenader för att låta hunden vara
hund. Jag väljer att kalla det okunskap, fast det är kanske jag som har fel? Kanske är det jag som har fel fast jag tror så stenhårt på förberedelser och lägger mer tid på fysträning än ren agilityträning efter mina erfarenheter? Vem kan göra den bedömningen och vem är personen att döma mig?
Att springa mellan hinderstöd och ta tunnlar då- är inte det
agilityträning?
För mig handlar detta mycket mer om en förberedande träning
än ren agilityträning. Hunden lär sig tyda signaler, känna på underlaget, vilka beteenden som ger
belöning, hur en glad matte/husse låter, hur hinder ser ut, att man kan leka
och ha kul bland hinder och annat som är ovärderlig i en hunds kunskapsbank.
För snart två år sedan postade jag en länk när jag tränar
Zeven som 5 månaders valp. Usch och fy på mig! ;)
Videon visar när en ung Zeven
får göra några starter, springa mellan stöd och ta tunnlar. Och han gör det
förbannat bra! Ett läge till diskussion alltså: ”HUR länge har hon tränat om
hunden är sådär bra? Hon måste ha startat träningen när hunden var 8 veckor?”
Svaret sitter jag själv inne på och det är ointressant att
gå in på detaljer, men det räcker för att jag själv ska kunna argumentera för
min sak. Min hund var ett geni som 5-månaders valp och jag måste ha belönat för
jäkla bra som fått fram detta på de fåtal pass vi utfört. (Och det finns nedskrivet, för jag för logg över mina träningar.)
Som kuriosa kan nämnas att jag ”stoppade undan” Zeven från
”agilityträning” från ca 5 månader tills han var närmare året. Varför då? Jo,
han var helt enkelt för bra! Jag såg ingen anledning att träna agility med en
valp som inte är färdigvuxen när han visar dessa fina egenskaper som 5 månaders
valp. Men det stod det såklart inget om på videon och de som misstycker och
klankar ned på valpträning ser såklart bara en duktig 5-månaders valp som springer en
kombination.
Vad jag vill ha sagt i denna diskussion är; Ha inte dåligt samvete för att du
aktiverar din valp, springer mellan stöd och tar tunnlar. Gör det med sunt
förnuft, ett tidtagarur i fickan för att inte träna för länge och för logg över
dina träningspass så att du ser hur ofta och vad du tränar. Ha en klar bild av vilken sinnesstämning du vill se hos hunden och vilka beteenden du vill ha och sträva efter det. (Har du ingen aning om vad du vill se för att du själv är grön föreslår jag att du tar hjälp av en erfaren hundtränare som kan hjälpa dig med förberedande träning, eller helt enkelt väntar med agilityträningen och satsar på miljöträning, lekträning och socialisering. Hunden är lika glad för det- tro mig. )
Variation, glädje, belöning och framförallt
återhämtning är ofarliga nyckelord du kan ta med dig.
Min målbild med Zeven är dagen till ära en hockeyspelare. En
hockeyspelare som spelar med passion och målmedvetenhet. En hockeyspelare som spelar
OS-final med erfarenhet och självförtroende som 41-åring med sikte på guld
trots att han är bra mycket äldre än skaran. En Daniel Alfredsson.
En vinnare i längden.
HEJA SVERIGE!