Fyrverkerier- ond underhållning (samt om namninsamling)

I åratal har min hund Joplin lidit av en enorm skräck för smällare och fyrverkerier. Detta efter en incident mitt på ljusa dagen när en unge slängde en smällare efter henne när vi var ute på en runda några dagar efter nyår.

Denna enda gång har gjort min trotjänare livrädd för smällare/raketer och hon drar på öronen varje gång fyrverkerier ljuder på TV-reklamen. För att vara säker på att inte väcka hennes rädslor ser jag varje år till att dra ned alla persienner, sätta på musik på högsta volym och ge henne ett ben inne i badrummet kring tolvslaget. Men så kan man ju inte hålla på veckorna innan och veckorna efter nyår.

För det är ju det som är problemet, det frenetiska smällandet både före och efter som utförs av personer som inte ens borde komma i närheten av pyroteknik.

Förra årets nyår spenderade Joplin i vanlig ordning i badrummet hos min pappa i Oslo och det gick fantastiskt bra eftersom jag vet att sista promenaden med viss tvekan kan ske kring 16:00 och sedan får jag förlita mig på att min gamla vän kan hålla sig till 02:30 då jag kan gå sista promenaden. Jag hoppas då att folk hunnit dricka sig fulla och dansar till nostalgisk musik och förhoppningsvis eldat upp alla sina pengar på tungmetallspäckade fyrverkerier. Pengar som barncancerfonden förmodligen skulle utnyttja bättre.

När Joplin förra året gnagde på sitt ben- intet ont anande, skådade jag det helvetes spektakel som bröt ut utanför min fars balkong i Oslo. Ljussken och bomber, knaster och rök. Och det var då det slog mig;
Vad är det för skuggor som dansar runt och vad är det för skrik? 

Det var fåglar som i ren panik försökte få ett tillhåll och i skräck flydde för sina liv. Det hade tagit 30 år av mitt liv innan jag på riktigt insåg att det är fler än Joplin och andra husdjur som lider av detta. Och Joplin låg just då och hade rena festen i badrummet. Hur är det då för krigsoffer, mentalt utvecklingsstörda, dementa människor osv samt vilda djur och husdjur som inte kan föra sin egen talan?

Efter att ha gått med i en grupp på facebook beslöt jag mig för att läsa lite om detta och hittade diverse intressant läsning. Visste du till exempel att 275 kg bly släpptes ut bara i Stockholm under några dagars mätningar under milleniumskiftet och att vissa tungmetaller uppmättes till 400-500 gånger högre koncentrationer i luften? Allt på grund av fyrverkerier och enbart i Stockholm.

Enligt Anders Tennlind på Socialstyrelsen skadas över 250 personer allvarligt som en följd av fyrverkerier varje år och det är brännskador, synskador, sprängskador och annat som står på nyårsmenyn. Utöver detta kommer sedan 150 bränder som rapporteras och andra små bieffekter samt allt annat som inte rapporteras.

Fyrverkerier. Vackert på bild och på TV när ljudet är av. Men för vem och tillvilket pris?

Sedan har vi alla ansvarsfulla djurägare som månar om sina djur och planerar semester på landet kring nyår, stoppar fetvadd i öronen på djuren och som tvingas gå till veterinären för att få diverse medikament som sederar djuret för att de ska kunna fungera normalt. Vi djurägare hade nog kunnat stå ut med detta om smällandet företog sig kring 00:00 + - 2 timmar den sista december. Men så är inte fallet då det säljs raketer som smäller av i tid och otid både före och efter.

Med underlag av detta startade jag en namninsamling för att försöka få till någon sorts skärpning av systemet.

(Jag vet inte personligen om jag tycker att raketer skall "totalförbjudas" då det ju -"tvi vale"- är en "tradition" för många. Men jag tycker att det borde handhavas och sändas upp prick klockan 00:00 den sista december av kommunens utvalda, nyktra och utbildade personer på bestämd plats (givetvis blyfria fyrverkerier med minimal knall). De som vill se raketer åker dit och vi andra håller oss undan, köper tomtebloss, rislyktor och använder pengarna till andra saker än I-landsunderhållning.)

Gemene man tycks inte ha vett att använda sig av pyroteknik och jag vet sjutton om man kan se det som en mänsklig rättighet att handha dessa läskiga pjäser. 

Tyvärr kommer vi inte åt att helt skydda alla stackars fåglar och andra vilda djur på detta sätt, men jag tror det skulle bli ramaskri om ett totalförbud infördes och vi vet väl alla hur allmänheten ser på förbud. En minimal uppsändingstid skulle göra mycket stor skillnad mot nu när det smäller flera veckor.

Jag vill att regeringen ska se allvarligare på att regler och föreskrifter inte efterföljs. För det gör de inte. Det behövs insatser för att göra något av detta växande problem.

För ingen kan få mig att tycka att det inte är ett problem. För miljön, djuren och människorna.

Här är länken till insamlingen, skriv på du med och sprid gärna vidare. Jag tänker kontakta riksdagen när listan blivit längre för att visa vårat missnöje, det finns redan motioner kring detta och jag hoppas att en namninsamling kan få upp ögonen än mer hos folk.

http://www.skrivunder.com/fyrverkeriuppror

Det är dags att visa missnöje.

Kit´s A-hinder

Jag får frågor om hur det går med Kit´s träning på A-hindret. Jag jobbar ju med en ram vilket är helt nytt för mig. Tidigare har jag tränat 2på2av med framtassarna i marken men nu ville jag alltså testa något nytt.

Jag kan berätta att utförandet inte varit 100% som JAG ville på tävling (5 lopp). Hon hamnar ca 10-15 cm nedanför kontaktfältet och är alltså på tydligt, speciellt under loppen i Finland där vi hade hög fart. Loppet i Rättvik hade en taskig uppfart som jag fick vägran på då Kit inte förstod att hon skulle upp och jag vet inte om jag kan räkna det ens som ett utförande. Med facit i hand skulle jag ha struntat i att köra A-et där.

Om utförandet stannar som det ser ut nu är det helt okej, men jag är rädd att hon börjar "krypa upp" och hoppa tidigare. I Finland tittade Jenni Lehtinen lite extra när vi tränade och vi kom fram till att jag skulle placera belöningen mer externt för att hon inte skulle kolla på mig så mycket utan koncentrera sig på hindret.

Nu har jag gjort det och jag tycker att hon jobbar på ungefär på samma sätt, hon är bra på att anpassa sig så jag blandar med att lägga belöningen synlig, kasta själv och ha ett hinder efter A-et. Jag har oftast ramen på när jag tränar, men jag brukar variera att den ligger dikt an mot hindret och att den ibland är borta. Det intressanta är att hennes träningsutförande nu börjar likna tävlingsutförandet och hon ligger ungefär på samma ställe även på träning. Hon har en jämn fart över hindret och tydliga språng. Måtte det stanna så, då är det okej med mig.

Nackdelen med hela denna träning är att Kit tycks koppla ihop A-et och balansen.
Kit har haft fina kontaktfält på balansen med tydlig 2på2av och släppord.
A-hinderträningen har resulterat i att hon har börjat sticka innan position på balansen, ungefär som på A-et och jag tar då om hindret. Eftersom Kit är en mjuk hund har hon tyvärr börjat sacka på balansen och vill vara noga. Hon stannar för tidigt på balansen innan position och tycks nästan ha glömt bort att hon ska trampa.

Detta är hemskt frustrerande för mig eftersom alla mina hundar är särskilt bra på balansen, det är nog ett av mina favorithinder. Nu är frågan om jag måste börja om från början, i princip koppla bort nedfarten och börja om från scratch?

Har lagt två små träningspass på att bara hitta position från enbart nedfarten och köra med klicker,förstärka med godis vid korrekt utförande och skicka på leksak framåt. Jag hoppas att detta ger resultat, för jag har svårt att tävla på ett hinder som hunden inte förstår fullt ut. Efter sina vinster i Finland är ju Kit i Ag2 och det är dags att kunna hindren menar jag! :)

Nästa tävling är på Åland i Januari och jag hoppas att frågetecknen är borta tills dess! Men innan dess ska jag både en sväng till Finland och träna (skippade tävlingen jag tänkte åka på pga ovan nämnda anledning), till Kungsörshallen ett par gånger, samt till Norge och träna med Jenni och Jan-Egil. Så det vore ju självaste om det inte blir framsteg!

Tänkte bara meddela detta som en liten flagga för er som ska/har börjat träna ramen, det gäller att ha tydliga kriterier!

//Veronica