Vad hände?

Bloggen har legat nede sedan urminnes tider. Hemsidan är inte uppdaterad och den där Bache har inte synts till på tävling sedan augusti 2014.

Vad håller hon på med?

Sanningen är att det hänt så mycket att det skulle ta mig ett par timmar att förklara allt. Eftersom detta är en hundblogg i första hand så nöjer jag mig dock att skriva lite uppdateringar i hundstatus, ålder går först. Värdighet med. Haha!

Joplin
Min älskade stjärna. Skällde sitt sista glädjeskall och drog på smilbanden sista gången i januari 2015. Hon fick somna, 14,5 år gammal -ovetandes om alla cystor och allt som föregick i livmodern innan hon fick besvär av det. Joplin kommer alltid att vara min stora stjärna även om hon var blandras och inte kunde tävla i landslaget ( något hon definitivt var kapabel till). Tack för allt du lärde mig, min vän.

Excel
Blir 13 i höst. Lever det glada pensionärslivet med min mamma och mamma är mycket noga med att berätta för alla att hon minsann vunnit SM och varit på VM, är säker på att Excel förstår varenda ord. ☺️ Hon struttar runt, hoppar upp på en sten och ser sådär galen ut som bara hon kan. Fortfarande. Mamma har visst varit på brukshundklubben med henne och hoppat hinder på 10 cm och tagit slalom. "Hur ska hunden ta ingången i slalom?", frågade mamma en dag, " Fråga Excel" blev mitt svar....

Femme
Lilla räkan har flyttat hem till min pappa. Hon är inne på sitt åttonde år och är pigg och alert. Hann med att ta ett brons i lag på SM, lagsilver på NM och diverse annat. Tyvärr, måste jag säga, så gick hon inte ihop med min nya tik Lea och läget var ohållbart. Femme såg rött ibland och gick till angrepp och jag kan inte ha det så. Valde att låta min pappa ta hand om henne. Träffade henne nu i sommar och hon har en helt annan harmoni i ögonen nu när hon är ensamhund. En solskenshistoria.

Kit
Det är fortfarande svårt att tänka på Kit. Kit är/var min drömhund och det är så många krossade drömmar och förhoppningar som ligger och tär. Kit har allt en riktigt bra hund skall ha, förutom en kropp som håller för belastning i agilityform. Det var många tårar och tandagnissel innan jag bestämde mig för att släppa henne till en underbar familj på landet där hon får vara med på dagarna och har en lekkompis. En solskenshistoria på ett sätt, men ett mörker för mig på ett annat. Dock har Kit det mycket bättre nu och det har jag också. Varje dag när jag såg på henne när hon fortfarande bodde hos mig påmindes jag om hur allt kunde blivit annorlunda och hur mycket ångest det var kring allt. Men nu är det historia och Kit har lärt mig massor. Jag önskar henne ett långt och aktivt liv med sin nya familj. 😍

Zeven
Från ångest och tandagnissel till ren och skär glädje. Zeven är den ultimata kompanjonen i alla lägen. Trygg, glad, arbetsvillig och med huvudet på skaft. När andra frågar "varför det?" Har han redan utfört uppgiften och står och väntar på en klapp, godbit eller att få leka. Killen är fullkomligt okomplicerad och framförallt, HEL. Aldrig en skada, aldrig ett problem. Fria höfter och armbågar. Stark och fin. Han har gjort ca 4 starter i klass 3 och är mycket orutinerad trots sin ålder på 3 år. Men vem blir ledsen för det? Jag har faktiskt anmält honom till tävling och det ska bli väldigt spännande. Inga höga förhoppningar eftersom vi inte tävlat sedan ett år och knappt tränat senaste året. Men det som känns roligt är att Zeven i stort sett gör allt rätt de få gånger vi tränat. För mig är det ett bra kvitto på att min grundträning sitter där och är redo att omvandlas till erfarenheter! Som jag brukar säga " kvalitet framför kvantitet".

Lea
Nytillskott sedan förra året i mars. Köpte hennes som 13-månaders unghund. Fantastisk i vallhagen. En dröm. Alert, lugn, lydig... GRYM! Blev snabbt godkänd vallhund och vann IK-1. I höst ligger hon högt på kvallistan till unghunds-SM. MEN..... Jag har flyttat och sålt mina får. Träningsmöjligheterna jag hade finns inte längre. Och jag vet.. Ska jag till unghunds-SM vill jag kunna hävda mig. En omöjlighet om man inte kan träna. Lea är i stort sett tvärtemot Zeven i vardagen. 😜
Här har vi en galning som springer överallt, är aktiv hela tiden och väntar på att få valla det mesta. Man skulle kunna kalla henne dryg utan att överdriva. MEN! Hon är förbaskat smart och läraktig. Och nyfiken. Jag har lärt henne att leka, något hon inte gjorde från början, och då öppnas en ny värld.
Jag har gjort i underkant av tio agilitypass med henne och satan i gatan. Hon är helt enkelt skitsnabb och villig. Det är lite annat att ta hänsyn till med henne såsom att hon inte skall valla Zeven när han ligger och tittar på och helst inte bita mig i låret av glädje. Men här har jag en riktig utmaning. Om jag finner det lika roligt att fortsätta hennes träning till tävlingshund återstår att se, men en sak är säker. Här får jag utnyttja hela min kompetens som agilitytränare. Haha
Lea är tack och lov friröntgad och hel på alla sätt. Är dock osäker på hur hennes mentalitet passar sig för agility i längden. Jag vill inte att hon ska skada sig. Återstår att se hur det blir.

Agility- för den unga hunden?

Det pågår diskussioner på Internet om huruvida det är rätt eller fel att träna agility med sina unga hundar/valpar. Denna diskussion har förekommit under många år och tycks blossa upp ibland och får hundägare att se rött.

På den ena sidan finns de som tycker man kan träna agility med sina valpar och på andra sidan den grupp som tycker man ska vänta tills hunden är närmare 18 månader.

Och så finns det de som står mitt emellan. Som jag.

Svårigheten med detta är såklart att alla är individer med olika erfarenheter, personligheter, kunskaper och förutsättningar och det gäller såklart både hund och förare. 

Att säga att en väg är den enda rätta är som att förbjuda knattehockey eller att sätta på en 18-åring hockeyutrustning och skicka ut personen oförberedd ut på isen rakt in i en NHL-match.

Själv blir jag ledsen och berörd när jag ser folk träna för länge med sina hundar, oavsett ålder-  något jag ser ibland när jag håller kurser. Kommentarer som ”Nej, han är inte trött- han orkar” gör att jag blir ledsen å hundens vägnar och här tycker jag det finns ett större problem än när man startar träningen med sin unga hund. Agilityträning är tuff för hundar i alla åldrar och min erfarenhet är att hunden orkar max 5 minuter på hög intensitet och sedan behöver den återhämtning för kropp och inte minst hjärna innan man kan träna vidare. (Gäller vuxna hundar) Timtals träning har jag alltid funderat kring. Vilken hund orkar det i längden? HÄR har vi en större bov i dramat när det gäller skador och förslitningar enligt mig. Ett större problem än boven som startar valpträning. Överträning.

Gränsen mellan lek och allvar är hårfin. Gränsen mellan träning och överträning likaså. När blir träningen ett slitage?

En klok och söt agilityprofil sade en gång till mig; 

”Hur många mammor och pappor förbjuder sina barn att springa för att de riskerar att skada sig när de blir äldre?”

Tänkvärt.

Valpar och unga hundar ska ha ett aktivt och rörligt liv, det är det de är byggda för och en lagom mängd fysisk aktivitet verkar snarare stärkande istället för nedbrytande.

Svårigheten att dosera ”lagom” är när människans okunskap kommer in i bilden. Valpar som kör tolv pinnars slalom vid 16 veckors ålder i full fart och tränar A-hinder och gungbräda är exempel på förkastlig hundträning enligt min syn att se det.  Här tar man inte alls hänsyn till hundens outvecklade balanssinne eller den onaturliga belastning det medför på leder, ligament och andra strukturer. Det är sorgligt, tycker jag. Gör människan detta för att den inte tycker om sin hund? Nej, det kan vi nog stryka direkt. Personen gör väl det den tror är rätt, men utan att reflektera över riskerna med att slita ut valpen. Det samma gäller de som tränar agility och andra fysiskt och mentalt påfrestande grenar i timmar och inte lägger i närheten så mycket tid på fysträning, muskelbyggnad, balansträning, konditionsträning, massage och bara vanliga promenader för att låta hunden vara hund. Jag väljer att kalla det okunskap, fast det är kanske jag som har fel? Kanske är det jag som har fel fast jag tror så stenhårt på förberedelser och lägger mer tid på fysträning än ren agilityträning efter mina erfarenheter? Vem kan göra den bedömningen och vem är personen att döma mig?

Att springa mellan hinderstöd och ta tunnlar då- är inte det agilityträning?

För mig handlar detta mycket mer om en förberedande träning än ren agilityträning. Hunden lär sig tyda signaler, känna på underlaget, vilka beteenden som ger belöning, hur en glad matte/husse låter, hur hinder ser ut, att man kan leka och ha kul bland hinder och annat som är ovärderlig i en hunds kunskapsbank.

För snart två år sedan postade jag en länk när jag tränar Zeven som 5 månaders valp. Usch och fy på mig! ;) 

Videon visar när en ung Zeven får göra några starter, springa mellan stöd och ta tunnlar. Och han gör det förbannat bra! Ett läge till diskussion alltså: ”HUR länge har hon tränat om hunden är sådär bra? Hon måste ha startat träningen när hunden var 8 veckor?”

 

Svaret sitter jag själv inne på och det är ointressant att gå in på detaljer, men det räcker för att jag själv ska kunna argumentera för min sak. Min hund var ett geni som 5-månaders valp och jag måste ha belönat för jäkla bra som fått fram detta på de fåtal pass vi utfört. (Och det finns nedskrivet, för jag för logg över mina träningar.)

Som kuriosa kan nämnas att jag ”stoppade undan” Zeven från ”agilityträning” från ca 5 månader tills han var närmare året. Varför då? Jo, han var helt enkelt för bra! Jag såg ingen anledning att träna agility med en valp som inte är färdigvuxen när han visar dessa fina egenskaper som 5 månaders valp. Men det stod det såklart inget om på videon och de som misstycker och klankar ned på valpträning ser såklart bara en duktig 5-månaders valp som springer en kombination.

Vad jag vill ha sagt i denna diskussion är; Ha inte dåligt samvete för att du aktiverar din valp, springer mellan stöd och tar tunnlar. Gör det med sunt förnuft, ett tidtagarur i fickan för att inte träna för länge och för logg över dina träningspass så att du ser hur ofta och vad du tränar. Ha en klar bild av vilken sinnesstämning du vill se hos hunden och vilka beteenden du vill ha och sträva efter det. (Har du ingen aning om vad du vill se för att du själv är grön föreslår jag att du tar hjälp av en erfaren hundtränare som kan hjälpa dig med förberedande träning, eller helt enkelt väntar med agilityträningen och satsar på miljöträning, lekträning och socialisering. Hunden är lika glad för det- tro mig. )  

Variation, glädje, belöning och framförallt återhämtning är ofarliga nyckelord du kan ta med dig.

Min målbild med Zeven är dagen till ära en hockeyspelare. En hockeyspelare som spelar med passion och målmedvetenhet. En hockeyspelare som spelar OS-final med erfarenhet och självförtroende som 41-åring med sikte på guld trots att han är bra mycket äldre än skaran. En Daniel Alfredsson.

En vinnare i längden.

HEJA SVERIGE!

Mitt liv som sköldpadda

Efter en dag som spenderats till största delen på tandvårdskliníken jag jobbar på är jag mer och mer övertygad om att jag är Skalman. 

Morgonen startade kl 08.00 med en workshop där vi ombads förlika oss med en seriefigur och sedan skulle detta redovisas med diverse argument om varför man valt en viss figur och vilka likheter man tänkte på. När jag fått i mig mina tre koppar kaffe för att vakna lite kunde jag tänka lite bättre och det var då det började.

Efter lite betänketid bestämde jag mig för att välja Skalman utan att egentligen tänka på konsekvenserna. Det visade sig att jag har hittat min förlorade tvilling i dendär skalprydda gröna figuren.

Mina kollegor har nu slutat kalla mig "gasellen" efter min målbild som jag satte på kylskåpet för några månader sedan och jag blev Skalman med hela Folktandvården Ekerö C idag.

Och det är precis vad jag är.

Här kommer de tunga argumenten som talar för att jag är Skalman:

Skalman är en långsam figur som gärna sitter på en stubbe i skogen och analyserar läget för sig själv. Kan inte bli tydligare. Det är jag.

Skalman tycks inte bry sig ett skit om sina kläder och sitt yttre trots att han egentligen skulle kunna se ganska proper ut om han bara drog på sig något vettigt. Han har tre hårstrån på skallen och lägger ungefär 0 kr på mode och kläder. Hans hatt var med när Jesus dog och han har inga planer på att införskaffa något nytt. Just sayi´n.

Skalman bejakar och gillar sina rutiner och fan ta den som kommer och stör när han ska sova. (Ja, fan ta den)

Skalmans kunskap om heminredning, dekorationer och heta inneställen är oerhört begränsad. Min med.

Skalman är inte lat, han är bara bekväm och vill färdas med någorlunda stil. Om han inte slaggar direkt i skalet har han en bekväm kärra att åka i där en kudde kan fluffas upp vid behov, tält skulle aldrig komma på fråga. Hallå Volvo och husvagn?

Skalman snackar bara om det är nödvändigt och han är en förbaskad besservisser när han väl öppnar truten. Skalman grottar gärna ned sig i böcker och lägger mystiska fakta på minnet. Han delar med sig av kunskap om någon frågar, annars kan det vara. Varför anstränga sig för döva öron, liksom?

Skalman gillar att spela schack för det är också en sport, i sig. (Jämför löpare med löpning och springaren med hästsport).

(Tänker förresten med skräck på de schackturneringar som det tävlades i under fjärde klass. Här hade man en klocka som tickade och en stressande tidsbegränsning. Fy för den ludne.)

Nä. 

Man stressar inte fram kvalitet.

Friskvårdskurs 30 November-en lyckad tillställning

Lördagen den 30 November arrangerade XlntDog en kurs inom friskvård, hur man får till en formtoppning och även en praktisk kurs i pilatesboll för hund för Maria Knutas från ReDog. Vi höll till i Stockholms Hundsportcentrum och tillställningen blev precis så bra som jag hade hoppats.

24 glada hundägare kom till föreläsningen och sedan var det 12 st som praktiskt tränade sin hund på eftermiddagen medan ett flertal var åhörare. Många hundar hade aldrig provat pilatesboll och innan eftermiddagen var slut satt/stod hundarna på bollen själva.

Bilderna nedan kan du låna för eget bruk om du hänvisar till www.xlntdog.se.

Föreläsning i friskvård

Samlade för att lära hur man tränar koordination, styrka. balans på ett roligt sätt!

Först lite hjälp av Maria....

Här var en som tog det hela ganska lugnt och avslappnat-bra!

"Ska jag upp på detdär jordklotet??"

Åsa tränar

Elin och Virus

Titta! Anneli och Opus tränar själva, första gången på bollen

Maria sprang emellan för att hjälpa alla och Issos visade sig vara en naturbegåvning!

Egen träning

Liten hund gör stora underverk

Smilla gör vad som helst för en godisbit!

Sådärja!

Fina Eye undrar när det är hennes tur?

Trist tycker Eye

Ninnie och Kate är jätteduktiga på pilatesträning och Kate kan många olika trix och övningar!

Hundar och folk börjar bli lite trötta men lyssnar ivrigt på Maria

Det finns många olika typer av bollar och balansplattor.

Visningshunden Sid fjäskade in sig hos publiken

Jag är inte trött...

zzzzzzzzzzzzzzzzz

Vad är detta?

Tack till alla som kom och speciellt tack till Maria Knutas för en lärorik och bra dag och till Sandra Strand som hjälpte till!

Prins Zeven

Windanns Hampus (Zeven) 5 månader

Zeven börjar bli stora killen nu och har fyllt 5 månader. 

Zev är en rolig, charmig och cool valp som tar livet som det borde tas- med engagemang och glädje! ;o)

Ett tag trodde jag att jag skulle få en jätte-BC eftersom jag skaffat mig en kille, men han väger just nu drygt 12 kg vilket inte verkar vara speciellt stort för en kille i den åldern. Jag vill gärna att han ska hålla sig under 20-21 kg i matchvikt, men tiden får ju utvisa hur stor han blir!

Zeven är en cool kille!

Träningsmässigt har vi mest sprungit mellan hinderstöd och tagit tunnlar och vi är inne på kroppskontroll på en låda och trampa-positionen som senare ska överföras till kontaktfälten. Zeven är jätterolig att jobba med och tar alla leksaker och gillar godis.

Det enda han inte klarar av är att se andra (eller jag) köra agility bredvid honom. Därför har vi just börjat med lite "crate-games" där vi jobbar med att han ska behärska sig i buren med dörren öppen fast jag tränar med någon annan utanför. Det kommer nog att krävas lite träning där! :o)

 I övrigt så är tanken att vi ska tända honom på fåren till sommaren och att jag ska komma igång med lite vallning. Prins Zeven har ju Kung Knut att se upp till och det finns många duktiga vallhhundsförare "kring mina trakter" som har denna typ av hund. Exempelvis Eva Karlsson, Mia Avena, Maria Olsson Knutas och Ann Björkenius. Räkna med att vi dyker upp! :o)

Hinderparken blir större

Kristian i fixartagen

Det är inte bara Zev som växer utan även min hinderpark. Idag blev jag nämligen lycklig ägare till en agility-viadukt! Jag har gått och funderat på en mur i flera år och nu tog Kristian saken i egna händer och fixade till en agility-viadukt till min stora glädje!

Kristian är så otroligt händig och duktig att man bara står och gapar bredvid. Själv har jag bara förmåga att komma med idéer och färgsätta det hela och så snickrar Kristian ihop sakerna i ett nafs. 

Work of art.

Jag tror inte att Kristian använde mer än max en timme sammanlagt på det här om man bortser från införskaffande av material som vi gjorde igår. 


Nu är det mitt jobb att måla och slipa och sedan finns det en viadukt att träna på här! '


Yes!

Muren håller tävlingsmått och virke har också införskaffats för att bygga några fler hopphinder. Nu är det bara en detalj kvar. Få plats med allt på gräsmattan! 

Det mer än halvfärdiga resultatet. Nu ska den målas och slipas och så ska jag införskaffa överdel i form av delade avloppsrör. Handtag på tornen så man ska kunna flytta muren. Tänk att Kristian tänker på allt. Fantastiskt! Tack gubben! <3

Några banor från Gotland

Här kommer några banor från Gotlandstävlingen i Mars 2012 som jag konstruerat

Säsongen är igång

Ja, då kan man nog officiellt säga att säsongen är igång!

Det har blivit några tävlingar för hundarna och mig. Kit har hunnit ta två cert och sin första klass 3-vinst och Femme har börjat elda på bättre på tävlingar och vässat tider gentemot sina konkurrenter jämfört med tidigare. Själv känns det faktiskt också som jag har utvecklats vilket såklart känns bra.

Har just kommit hem från Skåne och en tredagars tävling och här blev det inte resultatmässigt något att skryta om precis. Ruskigt nära i flera lopp, men rivningar och ett och annat fall av mig satte stopp för topp-placeringar. Men det var ändå kul att köra i hallen och det var några banor som jag verkligen gillade där, jag kör bäst på banor som är "helt galna".

Eftersom jag var krasslig under veckan innan hade jag som  Kristian sade "inte lagt upp det för några världsrekord" och inte heller blev det bättre av att oljepumpen gick sönder och motorn skar i höjd med Norrköping på väg ned till Skåne... Kristian hjälpte till och hämtade den bilen så att Mija och jag kunde åka ned till Skåne i alla fall. Tur att man har en alla tiders sambo! <3

Kit tycker jag känns bättre och bättre och i sista hopp-loppet tänkte jag "fasiken vad hon driver!" Känns bra att hon har ett starkt eget driv mot linjen och hinder, på något sätt blir hon lite bättre på tävling och det är inte fy skam. Joplin var precis likadan och det är en ovärderlig egenskap. Femme är inte alls lika "på", men istället har hon många andra starka egenskaper på banan och det är dessa vi får försöka slipa till ännu mer.

Det är så skönt att det är vår (snart) så man kan träna ute!

Här är en film från Rättvik som visar Kit och Femme. Blandad kompott!

Nu är det påsklov för mig och jag ska ta det riktigt lugnt.

Ha en fin dag!

//Veronica