Xlntdoggies

onsdag 2 november 2011

Klass 1- svåraste klassen ur domarsynpunkt?

Snart nalkas det domarkonferens för oss agilitydomare. Konferensen hålls med 3 års mellanrum och i år kommer en del fokus att läggas på bland annat bedömning och konstruktion av klass 1-banor. Som förberedelse inför detta har vi anonymt kunnat bedöma 5 stycken olika agilityklass 1-banor där vi inte vet vem som konstruerat banan.

Jag upplevde svårigheter att bedöma andras banor och vi skall inte bara bedöma linje, svårighet och rolighet utan även om man tycker att banan motsvarar en klass 1 eller annan klass, samt om det är något speciellt man ogillar eller gillar med banan.

Onekligen går tankarna mot: vad ska en hund i klass 1 kunna? Vad kräver vi att de ska kunna med våra banor? Ska hunden kunna lämnas för inkallning? Ska den kunna slalomingångar ur hyfsat svåra vinklar? Ska hunden kunna bakombyten, framförbyten, blindbyten och andra typer av mer avancerade handlingskunskaper? Var går gränsen mot klass 2?

Jag har alltid tyckt att det är svårt att konstruera banor för klass 1. Jag vill att det ska finnas en trevlig linje, inga skaderisker i form av sneda ingångar i säcken/däcket och helst inte uppenbara fällor. Dessutom ska man kunna döma detta OCH det ska vara roligt för de som tävlar. Inte enkelt att uppnå alla dessa kriterier utan att det blir en M-bana.

Jag vill att klass 1 ska vara lätt för hunden att hitta. Jag vet att många nybörjare virrar bort sig när det blir många sidbyten och det är då inte synd om föraren- utan hunden som trots allt gör sitt bästa. Jag vill spara svårigheter till klass 2 och 3.

Men vad är svårt?

Ja, det kan ju diskuteras i det oändliga. Jag tycker det är svår när man "låser" föraren på en punkt i banan och sedan har en krävande utmaning längre fram med hög fart. Det är min personliga åsikt av vad som är svårt, men för ett klass 1-hund kan allt vara svårt, från högerslalom till bakombyte på A-et.

Har tittat tillbaka på några banor jag konstruerat tidigare. Denna är från 2008.

Vad tycker du? Är det en klass 1?


En annan svårighet är att uppfylla kraven när man ska rita flera banor samma dag och helst inte ska ändra så många hinder. Här är en agilityklass 1 från Rättvik för några år sedan där det var fyra klasser.

Denna bana kördes endast för small och medium, men det märks kanske att jag springer med largehundar?

Nedanstående bana höll jag på att bli lynchad för när jag byggde upp under vår oktobertävling 2008. Jag fick höra att jag förstörde för agilitysporten och att jag borde skämmas. Att lägga tunneln under A-et var rent jävligt gjort och hörde inte hemma i klass 1. Och en oxer i klass 1? Usch.

Som upplysning kan sägas att de flesta fel fick hundarna i slalom. Både fel ingång och i hindret. Enstaka hundar tog långhoppet när de skulle till balansen då föraren inte tittade på hunden och INGEN hade problem med att få sin hund till A-et eller få in den i tunnel 17.

En lite mer krävande klass 1. Eller en klass 2? Vad tycker du?

Slutsatsen är att det är fruktansvärt svårt att säga vad som är svårt och lika svårt att säga vad som är lätt! En rak ingång i slalom i starten är nog så krävande för en otålig klass 1-hund, medan en kort tunnel under ett A-hinder är peace of cake om hundens linje bjuder in den till rätt hinder.

Mitt önskescenario är att klass 1 är lätt att ta sig ur för de som tävlat tidigare och kommer med nya hundar och lika "lätt" för en nybörjarhund som kommer och tävlar för första gången. För hundens skull tycker jag det ska vara lätt, klass 1 ska bjuda till fart och fläkt och självförtroende. Att föraren inte hinner med eller har tränat hunden dåligt på hinder kan man inte ta hänsyn till, bara det inte blir "nej" och skrik för att banan är helt "ologisk".

Däremot tycker jag att det ska vara svårare att ta sig från klass 2 till elitklassen 3.

Det tycker jag nu är för "lätt" för den stora skaran. Klass 3 har blivit en "slasktratt" vilket jag skulle önska att klass 2 var. Jag tycker inte att det ska vara svårare banor eller färre som får pinnar utan snarare att man kanske måste ha 5 pinnar för att ta sig till trean. Tvåan ska vara en förberedelse för trean där man ska visa att man har i trean att göra. I tvåan ska fart och teknik blandas så att hunden som kommer till trean inte "självdör" för att den måste brytas pga svåra linjer. Här är alltså ett önskescenario. För hundens skull. Som det ser ut nu är de flesta hundarna i klass 1 och 2 någon säsong tillsammans och resten av sin karriär i klass 3. Det är inte ont om tid. Många säger också "min hund kom för snabbt till trean" och ursäktar sig när hunden självdör eller inte går att styra. Kanske frivillig uppflyttning vore något att satsa på?

Jag tycker inte att det ska vara en rättighet att alla ska ta sig till trean. Nej. Trean är vår elitklass och bör så förbli. Tycker jag. Likväl som att alla inte tar sig till högsta lydnadsklassen och blir champion.

Tankarna är många och det är inte enkelt. Men vem har sagt att agility är lätt?

Veronica

5 kommentarer:

  1. Intressant Veronica!
    Angående frivillig uppflyttning så blir det faktum nästa år. Plus att det blir tuffare att ta sig till trean så det är helt i linje med regelrevideringen :)
    10% kommer få pinnar i tvåan jämfört med nuvarande 15%. Uppflyttning till klass 1 blir oförändrad.
    Eva

    SvaraRadera
  2. Där ser man! Hade ingen aning om det. Jag är en sådan som tror på saker när jag ser det- var kan man läsa om detta, vem har bestämt det? 10 procent får pinnar i tvåan alltså. Det är hårt!

    SvaraRadera
  3. Alltså- inte det att jag misstror DIG Eva, utan snarare att jag inte följer diskussioner utan ser på det som är bestämt! Hur blev det med att döma och tävla, är det 100% klart från 1/1 2012?

    SvaraRadera
  4. Inget är väl 100% klart innan reglerna är tryckta, men nu ska det väl inte hända nåt mer... Frivillig uppflytt och 10% pinnar är inte heller nåt som det varit nåt strul om. Vem som har bestämt det är väl lite svårt att svara på :D Det är ju SBKs kongress som bestämmer om reglerna, men förslaget till ändring kom ju från arbetsgruppen och de förslagen grundades i remisssvar från klubbar och personer. Och många tänkte ungefär som du.

    Jag har funderat lite på det där med 10% pinnar, det skulle vara hårt som klassen ser ut idag, men med frivillig uppflytt kanske tvåan blir en större klass, och därmed blir det ju fler pinnar. Idag räcker det ofta med att nolla för att få pinne (både i ettan och tvåan) men det kanske krävs lite mer om bara 10% får pinne? vi får väl se...

    SvaraRadera
  5. Jag håller med dig helt och fullt. Tycker också att det ska vara lätt att tävla i klass 1, man ska FÅ självförtroende, inte tappa det. Sen kan det vara mycket lurigare att ta sig upp från klass 2 till klass 3.

    Jag tycker att det har varit en tråkig utveckling på de klass 1-banor som jag tävlat på i år jämfört med ett par år sen. Just såna svårigheter som du skriver om, långa raka sträckor och sen knölit och svängigt så att man måste vara där, vilket man ju då inte hinner och inte kan reda ut med en orutinerad hund, sånt HAR funnits en hel del på banorna i år och sånt gynnar ju bara långsamma hundar i klass 1 när referenstiden dessutom är generös.

    Iaf så tycker jag att det är jättebra att ni tar upp just klass 1-banor så att det blir lite jämnare tänk hos domarkåren!

    SvaraRadera