Jag trodde att Rättviksarrangörerna tagit sig vatten över huvudet när jag fick veta att tävlingen hade 1300 starter per dag. Men jag tog fel. Visserligen startade tävlingarna klockan 06:10 båda dagarna, fast igår var vi färdiga innan klockan 18:00 och idag kunde jag åka hem efter fyra klasser redan klockan 15:45. Det tycker jag är helt otroligt bra med tanke på att det var 38 largelag och ca 150 startande i largeklass 3. Mastodont-fält alltså.
Alla hade tänkt för att få det att flyta. Domarna hade snabba, korta banor utan platt tunnel och annat som behövde fixas till. Gungan var inte med en enda gång. Och det visade sig ge resultat. För ingen trodde väl att man skulle kunna äta middag med sina stugkamrater i godan ro klockan 19:30, äta vindruvor klockan 21:00 och sedan sova i lugn och ro?
Mitt mål med denna tävling var att strunta i resultat och bara fokusera på känslan.
Det lyckades jag inte helt med.
Första loppet kom jag delad 5.a med Excel vilket jag tyckte var helt okej med tanke det enorma startfältet och på hennes vila. Femme hade bättre tid, men ett riv. Det var en lätt agilityklass och jag var supertaggad till hoppklassen. Denna var mer tekniskt krävande och passade mig bra. Men här blir jag istället övertaggad, felplacerar mig och drar på mig en riktigt ful sväng mot slalom med båda hundarna på samma ställe. Femme får senare en rivning (bra lopp och tid) och Excel tar sig i mål nolla fast med ett mycket knaggligt lopp. Jag känner att hon inte är hundra i svängarna och att hon tappar trycket helt och det blev hennes sista lopp för helgen. Mycket frustrerande att hon inte känns hundra i två lopp efter så lång vila. Jag beslutade mig för att inte starta henne mer utan spara henne och försöka bygga upp henne till våren och inte äventyra något nu. Hon är inte halt och det syns inte när hon går, men jag känner min Excel vid detta laget och ser när hon är besvärad. Om hon inte håller under vårens starter efter en vinters fysiska aktivitet med manchetter, klövjeväska, drag och löparband i backe så måste jag pensionera henne. Det känns inte bra att tänka på det. Hoppas att hon kan vara med en säsong till. <3
Åter till Rättvik.
Idag, söndag var det alltså Femme som skulle stå för teamets individuella prestationer. Hoppklassen var rolig och passade oss bra tyckte jag. Tyvärr gör jag missen att trycka på för mycket i en kort tunnel och hon kommer ut flera meter fram istället för att svänga tight som annars är hennes paradnummer ur tunnlar. Attans. Loppet i övrigt var fint och pryligt men den svängen tog tid och med Femmes korta ben har vi inte en chans mot hundar som "springer av naturen"! Vi slutade på 11 plats.
Nu j-lar tänkte jag satsa i agilityklassen. Jag vet ju att Femme och jag kan prestera bra tider, om än mer sällan än man kan önska. Taggad till tänderna startar jag och är något fel ute i starten, lyckas få till en bra sväng till slalom och kutar som en idiot för att plocka henne längre fram. Där trillar jag. Klockorna stannar. Jag sitter kvar. Kommer inte upp. Det var som att trilla ur en rullstol. Tung i rumpan är bara förnamnet. Hade jag haft med termos hade jag kunnat ta en fika med domaren (så kändes det). I bakhuvudet har jag nollan jag behöver för SM och lyckas på något sätt trixa till så att vi faktiskt tar oss runt banan med lite panikhandling på ett par ställen. Duktig hund.
Insatsen räcker till en 8:e plats vilket verkar irriterande för mig fast det ju inte skulle göra det. Det är ju kalas att komma 8:a av 150 starter! Men tankarna snurrar "Varför kan inte jag bara hålla ihop ett helt j-la lopp utan att hålla på och strula?" Idiotiska tankar som bara gör saken värre. Gah! Femme dubbelnollar, Excel dubbelnollade igår och femme tar sin sista SM-pinne. Jag är såklart nöjd med det!
Nu var det lag. Kit och jag kör skojlag med några andra gamla rävar som också har nya hundar. KUL!
Utan att gå in på detaljer så känns det som om Kit var superladdad och sprang på bättre än hon brukar (?) Mjuk och följsam och kvick i benen. Jag kände mig tyvärr inte helt matchklar till detta och tyvärr var jag på fel ställe mer än en gång i båda loppen, min insats var under all kritik. Vi diskade oss i båda loppen av olika anledningar, men generellt så var det nog ganska bra när jag blickar tillbaka. Jag har bara lite svårt att inse det på plats när jag är ute och flaxar på fel ställe!
Kit körde A-hindret idag. En riktigt dum uppfart var det och jag är säker på att A-et var högre än det ska vara vilket medför en väldigt brant vinkel som hon inte är van vid. Kit tog det i alla fall, men kontaktfältet på nedfarten var svagt och inte alls som jag vill ha det. Hon var max 10 cm nedanför fältet vilket är på håret. Om hon skulle få in en teknik som gör att hon alltid tar A-et som idag så fungerar det, men frågan är om hon inte kommer att ta av ännu tidigare med mer rutin. Jag tänker inte döma ut metoden med ramen ännu, jag ska jobba under vintern och ta med ramen till andra ställen än hemma. Vi får se. Om jag får det att funka kommer hon rocka fett i agilityklassen, annars blir det magplask och omträning med 2på2 av!
Jag måste bli bättre på att träna långbanor och hålla ihop. Det får bli ett vinterprojekt med Kit och Femme.
Revanch 2012.
Alla hade tänkt för att få det att flyta. Domarna hade snabba, korta banor utan platt tunnel och annat som behövde fixas till. Gungan var inte med en enda gång. Och det visade sig ge resultat. För ingen trodde väl att man skulle kunna äta middag med sina stugkamrater i godan ro klockan 19:30, äta vindruvor klockan 21:00 och sedan sova i lugn och ro?
Mitt mål med denna tävling var att strunta i resultat och bara fokusera på känslan.
Det lyckades jag inte helt med.
Första loppet kom jag delad 5.a med Excel vilket jag tyckte var helt okej med tanke det enorma startfältet och på hennes vila. Femme hade bättre tid, men ett riv. Det var en lätt agilityklass och jag var supertaggad till hoppklassen. Denna var mer tekniskt krävande och passade mig bra. Men här blir jag istället övertaggad, felplacerar mig och drar på mig en riktigt ful sväng mot slalom med båda hundarna på samma ställe. Femme får senare en rivning (bra lopp och tid) och Excel tar sig i mål nolla fast med ett mycket knaggligt lopp. Jag känner att hon inte är hundra i svängarna och att hon tappar trycket helt och det blev hennes sista lopp för helgen. Mycket frustrerande att hon inte känns hundra i två lopp efter så lång vila. Jag beslutade mig för att inte starta henne mer utan spara henne och försöka bygga upp henne till våren och inte äventyra något nu. Hon är inte halt och det syns inte när hon går, men jag känner min Excel vid detta laget och ser när hon är besvärad. Om hon inte håller under vårens starter efter en vinters fysiska aktivitet med manchetter, klövjeväska, drag och löparband i backe så måste jag pensionera henne. Det känns inte bra att tänka på det. Hoppas att hon kan vara med en säsong till. <3
Åter till Rättvik.
Idag, söndag var det alltså Femme som skulle stå för teamets individuella prestationer. Hoppklassen var rolig och passade oss bra tyckte jag. Tyvärr gör jag missen att trycka på för mycket i en kort tunnel och hon kommer ut flera meter fram istället för att svänga tight som annars är hennes paradnummer ur tunnlar. Attans. Loppet i övrigt var fint och pryligt men den svängen tog tid och med Femmes korta ben har vi inte en chans mot hundar som "springer av naturen"! Vi slutade på 11 plats.
Nu j-lar tänkte jag satsa i agilityklassen. Jag vet ju att Femme och jag kan prestera bra tider, om än mer sällan än man kan önska. Taggad till tänderna startar jag och är något fel ute i starten, lyckas få till en bra sväng till slalom och kutar som en idiot för att plocka henne längre fram. Där trillar jag. Klockorna stannar. Jag sitter kvar. Kommer inte upp. Det var som att trilla ur en rullstol. Tung i rumpan är bara förnamnet. Hade jag haft med termos hade jag kunnat ta en fika med domaren (så kändes det). I bakhuvudet har jag nollan jag behöver för SM och lyckas på något sätt trixa till så att vi faktiskt tar oss runt banan med lite panikhandling på ett par ställen. Duktig hund.
Insatsen räcker till en 8:e plats vilket verkar irriterande för mig fast det ju inte skulle göra det. Det är ju kalas att komma 8:a av 150 starter! Men tankarna snurrar "Varför kan inte jag bara hålla ihop ett helt j-la lopp utan att hålla på och strula?" Idiotiska tankar som bara gör saken värre. Gah! Femme dubbelnollar, Excel dubbelnollade igår och femme tar sin sista SM-pinne. Jag är såklart nöjd med det!
Nu var det lag. Kit och jag kör skojlag med några andra gamla rävar som också har nya hundar. KUL!
Utan att gå in på detaljer så känns det som om Kit var superladdad och sprang på bättre än hon brukar (?) Mjuk och följsam och kvick i benen. Jag kände mig tyvärr inte helt matchklar till detta och tyvärr var jag på fel ställe mer än en gång i båda loppen, min insats var under all kritik. Vi diskade oss i båda loppen av olika anledningar, men generellt så var det nog ganska bra när jag blickar tillbaka. Jag har bara lite svårt att inse det på plats när jag är ute och flaxar på fel ställe!
Kit körde A-hindret idag. En riktigt dum uppfart var det och jag är säker på att A-et var högre än det ska vara vilket medför en väldigt brant vinkel som hon inte är van vid. Kit tog det i alla fall, men kontaktfältet på nedfarten var svagt och inte alls som jag vill ha det. Hon var max 10 cm nedanför fältet vilket är på håret. Om hon skulle få in en teknik som gör att hon alltid tar A-et som idag så fungerar det, men frågan är om hon inte kommer att ta av ännu tidigare med mer rutin. Jag tänker inte döma ut metoden med ramen ännu, jag ska jobba under vintern och ta med ramen till andra ställen än hemma. Vi får se. Om jag får det att funka kommer hon rocka fett i agilityklassen, annars blir det magplask och omträning med 2på2 av!
Jag måste bli bättre på att träna långbanor och hålla ihop. Det får bli ett vinterprojekt med Kit och Femme.
Revanch 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar