Idag vaknade jag och hade en fruktansvärd klåda.
En klåda jag inte haft på år och dagar och som skulle få en skabbräv att framstå som en nybadad hundvalp. Inga antihistaminer och hokus-pokuskrämer i världen kan dock bota detta och i mitt fall har klådan kommit till och från sedan barnsben. Detta är inget som syns utanpå. Faktum är att det blir bättre när man kliar. Skrivklåda.
Kanske är det min nya, fräscha blogg som får detta att blossa upp? Eller så är det helt enkelt så att jag för första gången på över sex år hunnit tänka. Och det ska inte underskattas- det där med att tänka. Det är bra grejer. "Ha tråkigt- vinn ett liv". Ny slogan från xlntdog. Fritt att användas, redan idag!
Hur som helst så är jag mycket tacksam över att jag fått tillbaka klådan, för då känner jag igen mig själv.
Nu läser du ju en hundblogg och förväntar dig kanske att få veta mer om hundar, träning och tävling. Håll ut min vän.
Trägen vinner.
Så skrev jag för övrigt i ett mail till en agilityförare som varit på kurs på Xlntdogs bana här på Adelsö vid ett par tillfällen, i hundarenen i vintras och som verkligen kämpat för att nå sitt delmål. Klass 3. "Trägen vinner". Nu är hon där och jag önskar henne all lycka liksom alla andra som når sina må och delmål.
För visst är det en speciell känsla när man når sina mål?
För mig handlar det om delmål. Konsten för mig är att ha delmål som är realistiska och uppnåeliga och som bara jag kan påverka. Ett av mina delmål mot att göra Kit till en agilityhund av världsklass är att lära henne snabba, fina, skadedämpande kontaktfältsbeteenden på framförallt A-hinder.
Jag våndas när jag ser hundar kasta sig upp på A-et från stillastående och kämpa som dårar för att kunna bromsa på nedfarten. Jag våndas när jag ser Excel köra sin "jag glider in i mål" ned för A-hindret och skrapa upp sina "tum-dynor". Det är inte schysst. Tycker jag.
Därför har jag, som den trogne läsaren redan snappat upp, börjat med en ny typ av beteende på A-et. Detta kan man läsa mer om på hemsidan.
Nu har vi kommit så långt att vi avancerat träningen i den mån att jag kutar som en dåre, Kit kutar som en dåre och alla är glada.
Nej, så enkelt är det förstås inte. Ramen ligger fortfarande kvar i 90% av fallen, men i 50% av dessa fall är ramen lagd på ett sätt så den inte sticker upp. Hittills har Kit i det närmaste ett hundra procent perfekt beteende. Det intressanta blir såklart hur hon taklar nya A-hinder, tävlingssituationer, olika underlag, vinklar och allt som hör till. Det återstår att se.
På videon nedan försöker jag se om hon ändrar utförandet efter flera gångers repetition. Hittills är jag mycket nöjd med resultatet:
En klåda jag inte haft på år och dagar och som skulle få en skabbräv att framstå som en nybadad hundvalp. Inga antihistaminer och hokus-pokuskrämer i världen kan dock bota detta och i mitt fall har klådan kommit till och från sedan barnsben. Detta är inget som syns utanpå. Faktum är att det blir bättre när man kliar. Skrivklåda.
Kanske är det min nya, fräscha blogg som får detta att blossa upp? Eller så är det helt enkelt så att jag för första gången på över sex år hunnit tänka. Och det ska inte underskattas- det där med att tänka. Det är bra grejer. "Ha tråkigt- vinn ett liv". Ny slogan från xlntdog. Fritt att användas, redan idag!
Hur som helst så är jag mycket tacksam över att jag fått tillbaka klådan, för då känner jag igen mig själv.
Nu läser du ju en hundblogg och förväntar dig kanske att få veta mer om hundar, träning och tävling. Håll ut min vän.
Trägen vinner.
Så skrev jag för övrigt i ett mail till en agilityförare som varit på kurs på Xlntdogs bana här på Adelsö vid ett par tillfällen, i hundarenen i vintras och som verkligen kämpat för att nå sitt delmål. Klass 3. "Trägen vinner". Nu är hon där och jag önskar henne all lycka liksom alla andra som når sina må och delmål.
För visst är det en speciell känsla när man når sina mål?
För mig handlar det om delmål. Konsten för mig är att ha delmål som är realistiska och uppnåeliga och som bara jag kan påverka. Ett av mina delmål mot att göra Kit till en agilityhund av världsklass är att lära henne snabba, fina, skadedämpande kontaktfältsbeteenden på framförallt A-hinder.
Jag våndas när jag ser hundar kasta sig upp på A-et från stillastående och kämpa som dårar för att kunna bromsa på nedfarten. Jag våndas när jag ser Excel köra sin "jag glider in i mål" ned för A-hindret och skrapa upp sina "tum-dynor". Det är inte schysst. Tycker jag.
Därför har jag, som den trogne läsaren redan snappat upp, börjat med en ny typ av beteende på A-et. Detta kan man läsa mer om på hemsidan.
Nu har vi kommit så långt att vi avancerat träningen i den mån att jag kutar som en dåre, Kit kutar som en dåre och alla är glada.
Nej, så enkelt är det förstås inte. Ramen ligger fortfarande kvar i 90% av fallen, men i 50% av dessa fall är ramen lagd på ett sätt så den inte sticker upp. Hittills har Kit i det närmaste ett hundra procent perfekt beteende. Det intressanta blir såklart hur hon taklar nya A-hinder, tävlingssituationer, olika underlag, vinklar och allt som hör till. Det återstår att se.
På videon nedan försöker jag se om hon ändrar utförandet efter flera gångers repetition. Hittills är jag mycket nöjd med resultatet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar